Nu börjar det vara ett par dagar sen jag skrev här igen, MEN då fick vi den strålande idén att köra Ärtan idag, för andra gången i vagn, Det blir ett strålande ämne för dagens blogginlägg!
Som jag har berättat tidigare så är Ärtan en väldigt tuff kille, Han var extra tuff idag igen.. Selade på honom denna gången med rockarden för tanken var då att vi skulle testa köra lite ensam utan ledhjälp. Sagt och gjort, när Mats hade gått med han ca 800m så var det dags, Han var lite för cool för sitt eget bästa och kaxig i grimskaft så vi testade trava några hundra meter och sedan knäppte Mats lös "vilddjuret", han är typ sverigest största fjant.. Vi travade upp till "första vändplan" ca 1,5 km, Sedan hoppade Mats av och höll i han och hjälpte mig att styra kosan runt med destination hemåt, Han skötte sig utmärkt! När vi väl kom ner till vägen och skulle gira hemmåt så var han tuff igen, gick emot tömmen och var enligt sin mening en RIKTIG tuffing. Då kom vi till det här scenariot igen, då jag talade om för herrn att han var tvungen att svänga för att undvika krondiket på höger sida.. Han var dock aldeles för tuff för att lyssna, så han tappade balansen och gled ner i diket för att sedan stanna där.. Tittade på mig och undrade "vafan var det där bra för?" Ja.. Då satt jag i vagnen på vägen och hästskrället stod i diket och chillade, Ni ska ju inte tro att han överhuvudtaget jagade upp sig, Nej.. han kan inte erkänna att HAN har gjort fel, så då stod han där och tjurade likt en åsna. Mats klättrade ner till han och höll i han för säkerhets skull och vi dividerade hur vida vi skulle lösa problemet att få upp han på vägen igen. Kom fram till att bästa lösningen var att sela av och leda upp honom & sedan sela på igen och traska hem med åbäket. Sagt och gjort.. Mats drog i huvudet och jag puttade på rumpan för att få upp honom... Sedan selade vi om vagnen och gick med honom hem.
Vill även UNDERSTRYKA att allt skedde i kontrollerade former och att om hästen inte var så trygg & stabil som han är så hade vi aldrig ens försökt köra honom ensam redan på 2:a turen med vagn.
Fridens mina vänner!
(Bjuder på en bild på Ärtan & Casper från i vintras)
Mats har vart på bilverkstaden med "the pearl" idag (våran relativt nya bil) Den har nämligen haft ett litet missljud + gett ifrån sig lite mer avgaser än vanligt, eller ja, det har praktist taget sett ut som om någon har tänt eld på skiten.. Charmig som jag är så hade jag befallit honom att åka in och kolla så ingenting var trasigt, för vem vill väl sitta strandad på vägen i en kall ford med skinnklädsel?! diagnosen då? - Det är eran dieselvärmare som är igång... Kände mig LAGOMT klämcheck när jag fick erkänna att jag hade OTROLIGT fel..
Men, Snäll som jag är så fick Mats som plåster på såren sko "Ärtan" bak & brodda om fram på morgonen innan vi släppte ut hästarna -för att undvika trafikstockning på gårdsplan! Sedan åkte vi till travet & jag jobbade medans de andra åt lite hamburgare & gjorde kväll i stallet.
Igår kväll hittade jag & min lillasyster "the green mile" på kalan 11, vilken pärs att se den filmen.. jag hann då göra minst 13 hets-flätor i håret medans Sandra hets-tryckte halva godisskålen, men visst.. den slutade precis likadant som alla andra hundrafemmtielda gånger vi sett den med att "the good guy" blir grillad som fan.
Tänka sig att vi har blivit välsignade med skitväder nu hela hösten. Ja, jag kallar det höst för vinter blir det inte förän snön kommer! Det är så sjukt tråkigt, såvida man inte har en smått efterbliven 1-års hingst.. (han är väldigt tuff & absolut ingen mamma-gris)
Imorse fick vi oss ett gott skratt, Ärtan (smickrande smeknamn) valde att vara en tuff kille när vi skulle gå ut i hagen, jag försökte i sansad ton påpeka för herr'n att det är snorhalt ute.. Men vad är det man säger om "tomma lador"?.. Han tågade på och var tuffare än aldrig förr, för att sedan sätta sig ned.. ofrivilligt.. sedan lägga sig och stirra på mig med den där blicken, ni vet.. - kryddad med Magnus Uggla attityd, "vad fa-aan"
Den överlägsna attityden var som bortspolad när han sedan ställde sig upp med rådjursögon likt bambi's... Nu var det SYND om honom! Behöver jag ens påpeka att vi fick bogsera honom in från hagen? Mats fick ta i huvudet, jag puttade på bakdelen & styrde med svansen. Jag tror verkligen han kände sig som den "coola killen" när vi drog honom (förövrigt stillastående) över isen in till stallet..
NU ska jag däremot laga en pangmiddag med potatisgratäng & kotletter i ugn, MUUUMS!
Har blivit övertalad av min lillasyster att börja skriva blogg igen, Har inte känt mig så "sugen" på det de senaste åren. Har inte velat dela med mig av min vardag till någon annan än mina närmaste. MEN.. nu är jag redo att kasta mig ut i bloggandet igen! Kanske lite privatare än innan dock ;-)
Kommer förmodligen prata mest häst, mat & kids!
..påtal om häst så satt vi "Ärtan" (e. paul november) i vagn första gången igår, han har ju hamnat på efterkälke iomed att han gjorde sig illa i våras, lång historia kort så reste han över i stallet och fick hjärnskakning, Känns bra att han äntligen är på G! Disa har sin omtalade vintervila, hon har fått gå i hage nu i 15 dagar och nu börjat få skritta med tungvagn för att sedan styrketräna tills snön kommer. Jerker han har det bara gött efter sin start i söndags, var ute och skrittade honom 1 timme igår och han var piggelin så vi siktar väl på att träna mot start i mitten på december igen!
nu ska jag trycka i mig en kebabfavorit från MILANO & sedan till stallet.
Moflos Jerker - Ove A Lindqvist (foto: Carina Olofsson)
